Svart på vitt. Nr 1.

Altså jag måste få det skrivet svart på vitt. Se sanningen med egna ögon. Inse sanningen.
Nu kommer det komma många djupa tankar. Ord. Meningar. Om mig. Och mitt liv..

Pimmi. Fina Primrose. Finaste prinsessan.
Våran tid tillsammans är över nu. För länge sen.
Det blir inga fler mysiga uteritter. Inga fler träningspass. Inga fler chanser till att lyckas.

Vi var så nära. Vi hade nått framgång. Det var vi. Inte två individer. En individ tillsammans.
Sista tiden tillsammans, uppe i Hällsjön, där trivdes vi riktigt bra! Vi red ut helt ensamma på vägar vi aldrig varit på tidigare. Och vi galopperade, vi galopperade långa sträckor. Det räckte med en pytteliten tanke i mitt huuvd och du förstod, att nu galopperar vi. Eller att vi saktar av nu. Eller att här kan vi rulla på i ett högre tempo. Och här kan vi samla ihop oss.
Vi upptäckte nya saker. Nya möjligheter. Nya drömmar. Tillsammans.

När jag tänker på allt vi har gått igenom. Tillsammans. Så rullar en tår sakta ner för min kind. Du gav mig så mycket. Mysiga mys stunder i hagen. Härliga skritt turer genom byn en kall och mörk vinterkväll. Underbara uteritter. Värdefulla träningspass. Du gav mig allt det. Och jag gav dig en plats i mitt hjärta. En plats som föralltid kommer att tillhöra dig.



Fina Fina Pimsan. Jag var så lycklig med dig <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0