Tänker lite högt...
Tänkte bara skriva av mig lite just nu... Vet inte exakt vad jag kommer skriva men ska försöka vara tydlig i mina tankar .. :)
Häst-sport i huvudtaget är ju en väldigt rolig sport! Man kan hitta på det mesta mellan att gå promenade i skogen till att tävla i Globen.
Men det viktigaste av allt är att man skaffar sig en vän (eller oftast flera vänner) för livet!
Man får en sådan relation till hästen, och den måste finnas där om man vill kunna ha kul och utvecklas!
Banden mellan häst och ryttare/kusk blir oftast bara starkare och starkare ju längre tid man spenderar tillsammans och ju roligare man har tillsammans!
Och dom flesta har nog kännt den där känslan *Svävar runt på rosa moln*
Den känslan är obeskrivlig och måste upplevas!
Men vad händer om bandet mellan häst och ryttare plötsligt (eller långsamt) klipps av??
Jo den känslan som kommer då är också helt obeskrivbar för någon som inte själv har upplevt den...
Man blir helt förkrossad, förvirrad, förtvivlad, ledsen, arg, besviken ja allt! Alla dåliga känslor kommer upp på en och samma gång och man vet inte hur man ska beté sig!
Men det slutar alltid med tårar! Alltid!
Till slut kommer man att komma över den värsta sorgen och kan behärska sig själv men det är fortfarande ett stygn kvar i hjärtat! Och det kommer alltid att finnas kvar där!
När man sedan har kommit över den värsta sorgen så kan man börja tänka på allt bra, roligt, underbart och positivt man hade med just den hästen! Man kan tänka på allt man har lärt sig av just den hästen!
Och jag vet hur allt det där funkar, jag har själv upplevt det.. och självklart är det helt okej att det rinner en tår på kinden när man tänker på minnen! ♥
Och det är helt okej att vara deprimerad! Att ignonera alla andras komentarer om att "Det blir bra" "Du kommer över det" "Det ordnar sig" "Var inte ledsen" osv osv.. för inget utav dom orden hjälper när man är deprimerad! Och man måste få vara depimerad! Och tänka efter vad som hänt, gråta ut osv, det är bara så ♥
Nu kan jag inget mer skriva för tårarna har börjat rinna.. Delar med mig av lite bilder istället... ♥
Vintern 2009/2010
Våren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Målad någon gång 2010...
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
The end of thet time...
..but we get a second chance!
Sommaren 2011
Sommaren 2011
Sommaren 2011
Sommaren 2011
And now the end of this time together... ♥
Hector Pert in my ♥ 4-ever!
Just nu är jag så himla tacksam över alla stöttande och stärkande ord jag fick då livet inte var på topp! Tack alla som hjälpte mig igenom den tiden! ♥
Häst-sport i huvudtaget är ju en väldigt rolig sport! Man kan hitta på det mesta mellan att gå promenade i skogen till att tävla i Globen.
Men det viktigaste av allt är att man skaffar sig en vän (eller oftast flera vänner) för livet!
Man får en sådan relation till hästen, och den måste finnas där om man vill kunna ha kul och utvecklas!
Banden mellan häst och ryttare/kusk blir oftast bara starkare och starkare ju längre tid man spenderar tillsammans och ju roligare man har tillsammans!
Och dom flesta har nog kännt den där känslan *Svävar runt på rosa moln*
Den känslan är obeskrivlig och måste upplevas!
Men vad händer om bandet mellan häst och ryttare plötsligt (eller långsamt) klipps av??
Jo den känslan som kommer då är också helt obeskrivbar för någon som inte själv har upplevt den...
Man blir helt förkrossad, förvirrad, förtvivlad, ledsen, arg, besviken ja allt! Alla dåliga känslor kommer upp på en och samma gång och man vet inte hur man ska beté sig!
Men det slutar alltid med tårar! Alltid!
Till slut kommer man att komma över den värsta sorgen och kan behärska sig själv men det är fortfarande ett stygn kvar i hjärtat! Och det kommer alltid att finnas kvar där!
När man sedan har kommit över den värsta sorgen så kan man börja tänka på allt bra, roligt, underbart och positivt man hade med just den hästen! Man kan tänka på allt man har lärt sig av just den hästen!
Och jag vet hur allt det där funkar, jag har själv upplevt det.. och självklart är det helt okej att det rinner en tår på kinden när man tänker på minnen! ♥
Och det är helt okej att vara deprimerad! Att ignonera alla andras komentarer om att "Det blir bra" "Du kommer över det" "Det ordnar sig" "Var inte ledsen" osv osv.. för inget utav dom orden hjälper när man är deprimerad! Och man måste få vara depimerad! Och tänka efter vad som hänt, gråta ut osv, det är bara så ♥
Nu kan jag inget mer skriva för tårarna har börjat rinna.. Delar med mig av lite bilder istället... ♥
Vintern 2009/2010
Våren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Målad någon gång 2010...
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
Sommaren 2010
The end of thet time...
..but we get a second chance!
Sommaren 2011
Sommaren 2011
Sommaren 2011
Sommaren 2011
And now the end of this time together... ♥
Hector Pert in my ♥ 4-ever!
Just nu är jag så himla tacksam över alla stöttande och stärkande ord jag fick då livet inte var på topp! Tack alla som hjälpte mig igenom den tiden! ♥
Kommentarer
Trackback
